Tatuering
Satt vid datan och fixade med Itunes när Uffe(mammas sambo) som nyss kommit hem från MC-fest i Strängnäs kommer in i rummet och säger: "Jag har gjort en ny tatuering!" Så visade han den, ett sånt där vikingakors med en stor fet stjärna runt. Han hade ritat den själv. Lite fyndigt så frågade jag om han hade ritat den själv igår på fyllan, hehe. Nej, men den va fin.
Jag tycker att det är fint med tatueringar, men gillar inte när folk som står mig nära gör det, jag vill inte att dom ska ångra sig sen. Det är bättre med piercingar som man bara kan ta ut om man skulle tröttna.
Fast iof så är Uffe över 40 så han har haft lång tid på sig att fundera över vad han vill ha osv. Men när mina kompisar snackar om att dom vill tattuera in hjärtan och grejer eller när bekanta tatuerar in "1891" tycker jag bara att det är för sorgligt! Om man ska tatuera in något även fast man är så ung så ska det verkligen betyda något speciellt och man ska vara väl medveten om att den ska sitta där i 70-80 åt till! Jag väntar nog ett tag med tatueringarna.
Jag gjorde en låtsastatuering, medans Uffe gjorde en riktig i gran canaria för några år sen.
